Kategori: Mänskligt

Köp Rosa bandet för din egen skull

Köp Rosa bandet för din egen skull

Köp Rosa bandet för din egen skull. Det finns många anledningar till att köpa Rosa Bandet för att stödja cancerforskningen. Vad är din?

Själv jag vill bidra till att undersökningarna för att tidigt hitta cancern, att utveckla behandlingen när jag drabbas ska utvecklas och förbättras. Ja, jag skriver medvetet när och inte om. Varför skulle jag slippa när var och varannan i min närhet får denna sjukdom. Just nu har jag tre stycken vänner och ytterligare ett par bekanta i min krets som kämpar med bröst- och prostatacancer. Självklart vill jag också att dessa ska kunna få ta del cancerforskningen nya rön. (mer…)

Insamlingsgalan Tillsammans mot cancer

Galan Tillsammans mot cancer

Foto: Cancerfonden

Tillsammans mot cancer

Idag, 28/10 kl.20-22, är det insamlingsgalan Tillsammans mot cancer på TV7 och TV4play. Galan är avslutet på Rosa Bandet-kampanjen. Under kvällen får du möta kända och okända med olika diagnoser av cancer och inte enbart bröstcancer.

Du får bland annat följa Regina Lund, skådespelar och Ralf Edström, fotbollskommentator och fd fotbollsspelare kamp mot deras cancer.

Artister som uppträder är Peter Jöback, Lisa Nilsson, Nils Landgren, Charlotte Perrelli, Rikard Söderberg och Idolerna. (mer…)

Vad står allt detta hat för?

Hat är en destruktiv känsla

Vad står allt detta hat för?

Foto: Iréne S Räisänen

När jag läser att en människa hatar en annan människa blir jag alltid lika förvånad. Hur kan du hata någon pga av religion, kultur, sexualitet eller kön? Hat är en stark känsla som kräver handling liksom motsatsen kärlek. Att du har en relation till den människa du hatar. Känslan av hat får blodet att koka och väcker lusten att avlägsna den du hatar från jorden.

Själv kan jag ha svårt för människors handlingar och resultatet av dessa. Men inte hatar jag människan som utför det. Jag hatar inte den som tränger sig före mig i kön eller inte tycker lika med mig. Inte heller hatar jag den som dödar och förstör andra människors liv. Jag förstår det inte men hatar, nej.

Hur kan en grupp människor hata en annan grupp okända människor? För mig är det obegripligt och för andra är det självklart. Kanske är svaret att hatet ärvs från generation till generation, från mord till dotter och far till son. Ja, när det gäller kultur och religion kan det stämma.

Vad står hatet för?
Men hur förklarar man mäns hat mot kvinnor? Näthatet? Är det också till viss del ett arv? Mer troligt är det ett hat som fötts i utanförskap och egna till korta kommandet. Jag har själv fått min beskärda del av hat i form av hatmail och dödshot per telefon. Och jag vet att så fort jag skriver om hbtq-frågor, mångfald, rasism eller feminism så får jag rensa bort hatkommentarer här i bloggen.

Det farliga är när du vänjer dig vid hatet. Varför? Jo, som jag skrev kräver hat handling. En religiös grupp som hatar en annan grupp som har en annan trosuppfattning startar heligt krig. Människor från en kultur startar inbördeskrig för att utrota en annan folkgrupp. En man som hatar invandrare tar till vapen och dödar unga människor som står för alla människors lika värde. Män som hatar kvinnor misshandlar, våldtar och dödar. En man som hatar en kvinnlig redaktör på en stor dagstidning sätter en bomb under hennes bil… Nej, det sistnämnda har ännu inte hänt.

Hat är en destruktiv känsla som tar all din kraft och är något du bör kämpa för att bli fri från.
***********

Intressant?

Vad är min åsikt värd?

Vad är min åsikt värd?

Dagligen varje timme hör, läser eller ser jag saker som jag tycker något om. Jag bildar mig en åsikt. När jag gjort det brukar jag inte vara sen att tala om vad jag kommit fram till. Tidigare skrev jag ofta ett blogginlägg för att framföra min åsikt. Men allt för många gånger också för att skriva av mig. Idag frågar jag mig istället vem som skulle vilja veta vad just jag tycker. Vad är min åsikt värd?

Diskuterar hela tiden
Det är inte så att jag slutat bry mig om vad som händer i min lilla värd och den stora värden. Nej, dagligen uttrycker jag ofta mina åsikter om både stort och smått. Jag och Tuulikki (min fru) diskuterar hela tiden nyheter i tidningar, på radio och TV. Ofta tycker vi olika och det är som det bör vara. Fast sällan blir vi osams när våra åsikter går isär. Och när det gäller för oss gemensamma saker brukar vi tycka lika.

Lyssna på andras åsikter
Att lyssna på andras åsikter som går mot den egna kan vara svårt. Jag är ofta så ivrig att få fram vad jag tycker att jag försöker prata över Tuulikki. Hon får höja rösten ordentligt för att få mig att lyssna. Och egentligen lyssnar jag gärna. Det gör jag också här i bloggen. Jag är nyfiken på vad just du tycker om det jag skrivit. Men det är väldigt sällan du väljer att dela med dig. Tyvärr, för jag värderar din åsikt högt.

Kan inte ens klicka på Gilla
Idag tycker vi till om det mesta hela tiden och delar ständigt med oss av våra åsikter på Facebook och Twitter, i bloggar och kommentarer på tidningar och i community. För varje gång jag läser alla kloka, insiktsfulla och mindre intressanta tankar om stort och smått ökar tvivlet på vad min egen åsikt är värd. Jag tystnar och klarar inte ens av att klicka på Gilla.

Vad är min åsikt egentligen värd i det dagliga bruset?

Intressant?

Hur kan jag bevisa att jag farit illa som fosterbarn?

Visst är det bra om vi fosterbarn som farit illa i våra fosterhem får en ursäkt och ersättning. Många av oss har pga psykiska ohälsa dålig ekonomi och 250 000 kr skulle kunna underlätta vardagen. Så även för mig. Och en ursäkt skulle jag se som ett erkännande av dom övergrepp min fosterpappa utsatte mig för.

Hur kan jag bevisa att jag farit illa som fosterbarn?

Hur kan jag bevisa att jag farit illa som fosterbarn?

Men hur skulle jag och många med mig kunna bevisa att vi farit illa? Jag kan det inte. Mitt ord står mot en död mans. Dom sociala myndigheterna som hade ansvar för mig hade ingen aning om att jag blev sexuellt utnyttjad av den dom valt att placera mig hos. Ett barn berättar inte om det som det inte har ord att tala om.

Bevisbördan lär bli ett stort hinder och skapa orättvisa om det skulle bli fråga om ersättning. Jag har inte anmält min fosterpappa eller berättat för någon innan jag fyllde 29 år. Tyvärr tror jag många är i samma situation att dom inte har någon dokumentation om det dom utsatts för.

Därmed inte sagt att jag tycker det är fel att ersätta oss. Tvärtom. Jag bara tvivlar på att det skulle kunna gå till på ett sätt som inte gör många av oss besvikna.

 

Intressant?

Loading

Genom att fortsätta använda webbplatsen samtycker du till användning av cookies. Mer information!

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng