Ungdomarna i miljonprogramsområdena i Södertälje tävlar om vilket område som ”äger” dvs vilket område som är mest brottsligt. En rätt udda sysselsättning kan tyckas. Och jag ska inte raljera för det här allvarligt och kan när som helst sluta illa.

Vad består då tävlingen av? Jo, bl a att locka polisen till platsen och sedan beskjuta dom med paintballkulor och luftgevär. Här på Fornhöjden/Fornbacken tänder dom på papperskorgar, containrar och annat brändbart vid skolan för att få hit brandkåren och sedan skjuta på brandmännen.

Det har nu gått så långt att brandkåren vägrar rycka ut utan polisskydd. Det är inte svårt att tänka sig vad som kan hända vid en lägenhetsbrand där brandkårens snabbhet är viktig för att kunna rädda liv. Tydligen tänker inte ungdomarna på hur farlig deras ”lek” är för boende i områdena.

Men med tanke på vad som nyligen hände i Hovsjö när en ambulans skulle hämta en äldre kvinna som insjuknat i en av affärerna i centrum så verkar det också vara brist på empati. Varför skulle ungdomarna annars hindra almbulansen från att komma fram och hämta henne? När ambulanspersonalen bad ungdomarna flytta på sig fick dom till svar:

– Varför ska vi göra det? Vi lever i en fri värld.

Undrar om kvinnan i Hovsjö som blev beskjuten på sin balkong av ungdomar med luftgevär tycker att hon är fri? Tycker den sjuka kvinnan som fick vänta onödigt länge på hjälp det? Eller dom föräldrar som i framtiden kanske får dödsbudet att deras barn brunnit inne därför att brandkåren tvingades vänta på polisen innan dom kunde gör sin insats?

Tävlingen om vem som ”äger” har ingen vinnare bara förlorare. Ungdomana saknar bekräftelse, att bli sedda och kan dom inte vara bra i skolan eller räcker inte till på arbetsmarknaden så kan dom alltid försöka vara bäst på att vara mest brottsliga. Och vi vuxna har brustit i vårat ansvar att uppfostra, sätta gränser och vara bra förebilder för våra barn och ungdomar.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

och på Intressant.

Bookmark and Share

Svaret är självklart ja. Det finns både författare och förlag som försöker öva påtryckningar genom att bygga upp en personlig relation med recensenter, bjuda på middag osv. Vilket irriterar mig då det självklart kan vara svårt att skriva mindre smickrande om en bok om jag är bekant med eller nyligen haft en helkväll med författaren.

Jag har nyligen recenserat en bok där jag är bekant med författaren. Det är inget problem i sig då jag har integritet som recensent. Men när jag började få mail med frågor om vad jag tyckte om boken och länkar till intervjuer och hemsidor om boken blev jag irriterad. Dessutom blev jag försäkrad om att jag skulle bli bjuden på releasefesten.

Recensenter har, enligt min mening, inget på releasefester att göra. Vi ska vara objektiva och inte umgås med dom vars texter vi ska läsa, bedöma och förhålla oss sakliga till. Vad tycker du?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

och på Intressant.

Bookmark and Share
© 2010 Min plats bland orden Suffusion WordPress theme by Sayontan Sinha