Idrott har oftast en inbyggd dramatik som väcker starka känslor. Så också i det pågående friidrottsmästerskapet i Helsingfors. Är idrottarna sambo eller släkt ökar det dramatiska inslaget ordentligt. Åtminstone för massmedia. Tidningarna frossar i rubriker som ”Fel Kallur gick vidare” osv. Krönikörerna gottar sig tacksamt i familjedramat som utspelade sig igår när Jenny Kallur gick vidare till häckfinalen och inte som mer förväntat tvillingsystern Susanna Kallur.
Carolina Klüft och Patrik Kristiansson har fått ta mot en hel del extra smällar bara för att dom är sambo. Dom har försökt sätta en gräns för påhoppen när dom fått friidrottsförbundet att bojkotta Expressen och att stämma krönikören Mats Olsson. Att stämma journalister är sällan rätt väg att gå. Det brukar bara få det hela att accelerera.
Själv tycker jag det räcker med den spänning och ofta glädje som idrotten i sig själv ger. Jag är totalt ointresserad av idrottarnas privatliv. Och det tror jag inte jag är ensam om. Men så länge rubriker av det slaget jag säljer lär löpen fortsätta att skrika ut dom. Tyvärr.
Inga intressanta texter.
HBTQ-tjejer
Blogline
Jag är inte så intresserad av sport att jag läser vad media skriver. Men jag har sett lite av det pågående VM-spektaklet på TV. Bäste man/kvinna vinner. Systrarna Kallur tävlar var och en och den som var bäst gick vidare. Fel Kallur? Fel tvilling? Jättekul och verkligen hygglo mot båda systrarna.
Det där om att Carolina och Patrick är sambo, den debatten har jag missat. Men vad spelar det för roll? De tävlar ju inte i samma gren. På något sätt känns det som våra idrottare mer och mer blir kändisar och därmed kan media skriva vad som helst, än idrottare som gör bra prestationer och skall bedömas efter det, enbart..
Annica