TBC är en allvarlig sjukdom som många tror inte längre finns i Sverige. Nu är den tillbaka på ett dagis i Bromma. Så många som sju barn kan redan vara smittade. Dom två barn som uppvisar symtom, får medicin och beräknas vara friska inom några veckor. Risken för vidare spridning är dessutom liten då barn inte för smittan vidare.
Min farfar fick TBC som ung och fick bara behålla en halv lunga. Jag minns att jag som liten på 60-talet, med sjukdomen i släkten, fick gå på årliga kontroller. Självklart blev vi vaccinerade. När jag i mitten på 70-talet gick ut i arbetslivet kontrollerade dom lugnorna innan jag fick anställning. Men snart drogs dom förebyggande åtgärderna mot TBC in.
Många har nog trott att sjukdomen är utrotad i vårt land. Men jag som arbetat inom äldrevården vet att TBC fortfarande finns. Fast dom gamla som har sjukdomen eller får den har som regel blivit smittade redan på 20-30- eller 40-talet. Dessutom finns den i vår omedelbara närhet. I dom baltiska länderna och dom forna sovjetiska staterna. Där har dom också den fruktade resistenta varianten av TBC. Den som ingen medicin biter på. Fast värst är det i utvecklingsländerna, där stora delar av befolkningen är smittade.
Jag hoppas att det här senaste utbrottet är en väckarklocka för socialstyrelsen och att vi åter börjar satsa på förebyggande åtgärder. Och ett vaccinprogram som omfattar hela befolkningen. För jag önskar ingen att behöva leva sitt liv som min farfar gjorde, ständigt hostande och kämpande för att få luft.
Fler intressanta texter:
Blogline
HBTQ-tjejer
Kommentarer