Jag var nyligen och såg Folkoperans uppsättning i Stockholm av Romeo och Julia av Charles Gounod. Någon större operafantast är jag inte men det brukar bli någon förställning per år. Och då gärna på Folkoperan. Dom brukar vara nyaskapande och bjuda på oväntade scenlösningar och scenografi. Tyvärr lyser det med sin frånvara i Romeo och Julia.
Scenografin är i det närmast obefintlig. Svarta draperier och blodröda rosenblad. Om jag ska vara snäll kan jag kalla det kitchigt. Hur som helst så ger det ett allt för dystert intryck. Jag menar, Shakespears berättelse i sig tillhör ju inte dom muntrare. Lite kontrast mellan handlingen och det som fångas av ögat skulle inte skada.
För mig är Romeo och Julia den ultimata historien om kärlek, passion och tragik. Tyvärr så lyckas inte Folkoperans uppsättning förmedla ett uns av detta. Kemin mellan sångarna som spelar Romeo, Mats Carlsson, och Julia, Mariann Fjeld, är obefintlig. Inte blir det heller bättre av att det också brister i sången. Just den kvällen jag var på plats var Romeo direkt usel och Julia inte mycket bättre. Hoppas att det bara var tillfälligt. Behållningen blir istället Karolina Storm i rollen som Stefano och Thomas Lander som Mercutio.
Istället för passion och glöd bjuder Folkoperan på pekoral och klyschor. Deras version av Romeo och Julia berör mig inte. Tack vare birollerna blir det 2 av 5 möjliga rosenblad.
Inga intressanta texter.
Blogline
HBTQ-tjejer
Det är alltid lika roligt att jämföra!
http://www.svd.se/dynamiskt/rec_opera/did_10629578.asp
Kolla läsarkommentarerna! Allt mellan full pott och en etta!
Monica: Ja, visst är det. Jag märkte att jag inte var ensam om att tycka det var tråkigt. Har aldrig sett så många sitta och nicka till under en föreställning. Själv så höll jag på att gå i pausen men garderoben var inte öppen så det vara bara att stanna kvar.
Jag håller med er två tjejer, Monica och Iréne. Nu brukar ju varje föreställning ha sina höjd- och lågpunkter, men Folkoperans har legat på absoluta toppen så många gånger, så man har börjat höja förväntningarna inför nästa…
Romeo och Julia var platt, ytlig och trist om än snyggt riggat utan ett enda scenbyte. Desstuom hade Marianne Fjeld en kväll då hon verkade ha glömt sjunga upp sig. Både vibrato och artikulation var direkt störande. Sedan for hennes Julia upp och ner skalor som låg under, över, vid sidan av, eller strax bakom, de klockrena toner man satt och väntade på. Näe. Var hon förkyld eller något, stackars tösabiten???
Mats Carlsson däremot. VIlken röst! Vilken klarhet! Vilken träffsäkerhet och vilket känsla!
Han var den enda som lyckades skapa lite magi med sin scennärvaro. Han och det unga dansparet.
Lite trist och mycket förvånande för att vara folkoperan!!!
Margaretha: För sångarna och Folkoperans skulle hoppas jag att huvudrollsinnehavarna hade en dålig kväll. Men vad jag hört av andra som sett föreställningen verkar det tyvärr inte vara så.