Senast tiden och särskilt dom senast dagarna verkar media nästan slåss om att skriva om sådant som rör HBT. Det är kyrkans välsignelse, präster som skriver listor mot och för, det ökade propagandan mot HBT-personer, cheerleaders som får till det på tjejtoaletten (vill inte länka) och inte minst Åke Green.
Vi bloggare hänger på och uttrycker våra åsikter i hopp om att påverka, eller? Själv blir jag matt av att höra HBT i vart och vartannat inslag i nyheterna. Men visst blev jag glad när jag såg prästen i min egen församling skrivit på listan för välsignelse av min kärlek i kyrkan.
Tyvärr missade jag Karin Långström Vinges debatt i teve men jag är säker på att hon skötte sig bra. Genom att läsa hennes blogg förstår jag att hon sätter kärleksbudskapet främst.
Är du inte präst och ändå vill stödja kyrklig välsignelse av par som ingår partnerskap kan du skriva under Walentins lista.
I morgon eller nästa dag är det något annat som upptar allas intresse så det är väl bäst att suga ur det bästa medan jag kan. Därav detta inlägg.
Fler intressanta texter:
Blogline
HBTQ-tjejer
Hej!
Du får kika på reprisen!
Tror man kan se programmet via webben också.
Hang in there!
/Karin
karin: Nu har jag sett programmet och du gjorde mig inte besviken. Tack för att du tog fajten!
Jag hörde vår biskop uttala sig om kyrkomötet och debatterna före. Och det gladde mig att det inte alls hade varit så som det framstått efteråt, att det var ett snabbt beslut över huvudet på de inblandade (prästerna alltså).
Jag är inte med i kyrkomötet, men på stiftsnivå och jag har svårt att fatta att vi människor skulle åta oss att döma eller fördöma när det gäller andras kärlek.
Himla trist att det blivit så hätska debatter efteråt – kärlekslöst och inskränkt. Olika åsikter måste vi få ha, men vi behöver inte slå varandra i huvudet med dem.
Bloggblad: Röstningssiffrorna säger ju att beslutet var väl förankrat. Jag har själv fått Bibeln slagen huvudet i nästan hela mitt liv och är oändligt trött på det. Men det betyder inte att jag måste slå tillbaka.