Oavsett politisk, religiös eller humanistisk åskådning ökar människans girighet i takt med att makten gör det. Därför är jag inte förvånad att över att obegripliga summor delas ut i bonus och pensioner. Jag är mer förvånad över att så många är förvånade och upprörda. Ja, missförstå mig rätt nu; jag tycker inte det är rätt men inser att det är mänskligt. Vi människor är helt enkelt inte bättre än så.
Det har visat sig gång på gång genom historien att människor nästan utan undantag börjar se efter vårt eget hus när vi får chansen. Att girigheten snabbt fångar oss i sitt grepp och vi snabbt bryter mot våra principer och moral när chansen till stora pengar uppenbarar sig.
Vi bedrar, trampar ner och dödar människor pga vår svaghet inför pengar och makt, makt och pengar. Dom går ofta hand i hand och är mänsklighetens verkliga gissel. Utan dessa svagheter skulle vi troligen bete oss bättre mot våra medmänniskor. Chefer i stora företag skulle då också inse att dom inte var värda dagens vansinniga löner, bonusar och pensionsavtal. För det är ju så, ingen kan göra en arbetsinsats av det slaget att det är värt en miljon i månaden eller mer. Eller hur?
Och det sorgliga är att jag inte tror att jag skulle säga nej om jag erbjöds miljonbelopp i bonus. Jag önskar att jag skulle hålla fast min princip att pengar är ointressant och aldrig målet utan medlet. Hur tror du att du skulle göra? Skulle du säga nej eller ja till en miljonbonus?
Andra bloggar om: girighet, bonus, bonusar, politik, Vanja Lundby-Wedin, amf, Lo, facket, ekonomi, samhälle
och
Intressant