Min plats bland orden

Kärlekstanka

Möter du kärlek
som inte kväver syret
inte trycker ner
som lyfter din själ mot skyn.
Ta den i famn och tacka!

© Iréne Svensson Räisänen

Andra bloggar om: dikt, dikter, tanka, lyrik, poesi, alla hjärtans dag, kärlek, romantik, kärleksdikt

Inför Alla Hjärtans dag på söndag är dikter högaktuella. Skriv en tanka (31 stavelser på fem rader 5, 7, 5, 7, 7) om kärlek.

Andra bloggar om: skrivövningar, skrivtips, skrivövning, dikta, kärleksdikter, tanka, versmått, Alla hjärtans dag, skriv, skriva, skrivande, författande

Maggan

Första morgonen i Maggans säng, i hennes hyresrum i villan utanför Råsundastadion i Solna, vaknade jag fullt påklädd. Bredvid mig i den smala enkelsängen snarkade Maggan i jeans och svart polotröja. Försiktigt utan att väcka henne, steg jag upp och gick till toaletten ute i hallen på husets övervåning. Så tyst jag kunde smög jag tillbaka in i rummet.

– Godmorgon, sa Maggan från soffan och log med sina mörkbruna ögon som inte bar ett spår av bakfylla. Sovit gott?

– Ja tack, ljög jag artigt. Ett par timmar i orolig slummer och i kamp mot tyngdlagen för att inte ramla i golvet var inte mycket till sömn.

– Kom tillbaka hit, sa Maggan och klappade med handen bredvid sig i sängen. Hon såg uppfordrande på mig där jag stod strax innanför dörren.

Funderande på vad hon förväntade sig gjorde jag som hon sa. Stel som en pinne la jag mig ner och tittade upp i taket.

Maggan böjde sig fram och kysste mig. Till min förvåning besvarade jag kyssen nyfiket.

Andra dagen med Maggan var en fredag. Resten av dagen och helgen gick vi bara upp för att gå på toaletten, dricka näskaffe och äta. Maggans specialare var spagetti eller ris med ketchup. Den enkla värmeplattan och vår brist på pengar inbjöd inte till några större kulinariska upplevelser.

Vad vi gjorde mer? Utforskade varandras kroppar och själar.

Maggans bakgrund var inte helt olik min. Hon hade växt upp med sina finlandssvenska föräldrar i Helsingfors fram till att hon skulle börja skolan. Då skilde sig föräldrarna, pappan gifte om sig och mamman hittade snart en ny man som hon blev med barn med. Den nya mannen vill inte ha en annan mans barn i sitt bo, så Maggan fick flytta till en fosterfamilj i Ingå lägst ner på Finlands södra kust. Hon trivdes hos sina nya föräldrar, men längtade efter sin mamma.

Styvpappan ändrade sig efter tre år och Maggan flyttade hem till sin mamma och sina två styvbröder. Mammans nya man favoriserade sina söner framför sin styvdotter och misshandlade henne både psykiskt och fysiskt.

Mina och Maggans liknande erfarenheter, förutom de sexuella övergrepp som jag aldrig pratade om, förde och höll oss samman. Förälskad? Nej, men jag hade roligt i hennes sällskap och det räckte just då. Fast mest av allt var hon en väg bort från mina fosterföräldrar.

– Du är bara 16 år och hon 18, sa min fosterpappa, då jag vid kvällsmaten två månader, och åtskilliga besök i villan i Råsunda, senare berättade om Maggan och att vi tänkte flytta ihop i en andrahandslägenhet.

Maggan hade via en arbetskamrat hittat en möblerad etta med kokvrå på S:t Paulsgatan vid hörnet av Mariatorget på Södermalm i Stockholm.

– När du blir myndig kan du göra som du vill, sa min fostermamma och ställde ner karotten med potatis med en smäll. Än så länge bestämmer vi.

– Det är olagligt. Om du flyttar anmäler vi henne och hon får fängelse. Han, som utan tvivel var herre i sitt eget hus, tittade mig stint i ögonen ett par sekunder innan han räckte sig efter fatet med stekt strömming och tog för sig.

– Jag ska prata med min riktiga pappa, sa jag och reste mig så snabbt från stolen att mjölkglaset välte. Han hjälper mig säkert.

Min biologiska pappa var inne i en av sina perioder och gick inte att få tag på. Jag vände mig istället till min förmyndare, som med stöd av BUP:s utlåtande att ”mina fosterföräldrar inte var bra för mig” gick med på att jag fick flytta.

Maggan blev inte anmäld och av någon anledning jag fortfarande inte förstår kvarstod mina fosterföräldrar som mina vårdnadshavare, och gjorde så till jag blev myndig vid 18 års ålder.

Lagom till valborgsmässoafton 1974, knappa månaden innan jag fyllde 17 år, tog jag bussen med mina kläder i två kassar till tåget i Märsta, lägenheten vid Mariatorget och Maggan.

Hon hade redan flyttat in när jag steg innanför dörren till det som skulle bli min lägenhet i knappt två år.

– Jag har sagt upp mig från Marabou, sa Maggan när hon kysste mig välkommen. Inte kan jag jobba sena kvällar och helger nu när jag har dig.

Hennes mun smakade Bacardi och Cola, som den ofta gjorde. Jag drog mig undan och började packa upp mina kläder.

– Men hur ska vi nu få pengar till hyran? undrade jag och la mina stumpor i en av de två byrålådor som var mina.

– Jag har fått jobb som hotellstäderska. Maggan tog en stor klunk ur sitt grogglas och satte sig i den slitna chokladbruna bäddsoffan som ingick i möblemanget och hyran. Du kan säker också få börja där.

I förrgår kom uppgifterna att Irak jagar, torterar och dödar HBT-personer i Irak. Orsaken är den reningskampanj som myndigheterna kör för att hindra männen, folket, att bli mindre maskulina. ”Homosexuellitet är en katastrof som kommit till vårt samhälle.”

Det här gäller självklart bara män för dom kan inte ens föreställa sig att det finns kvinnor som föredrar kvinnor. Att kvinnor har en egen sexuallitet som är oberoende av en man.

Här i Sverige tycker migrationsverket och regeringen att det är helt OK att skicka tillbaka HBT-personer till Irak!

Dom här uppgifterna från den amerikanska organisationen HRW gör mig illamående av ilska. Varför ska människor lägga sig i det dom inte har med att göra och strunta i det dom borde bry sig i? Det finns med all säkerhet viktigare saker för Irak och deras milis att göra än att döda folk pga vem dom älskar!

Har tyvärr inte haft tid att blogga om det här tidigare. Dåligt av mig!

Uppdatering: RFSL har startat ett upprop Skydda HBT-personer mot våldet i Irak som du kan, ska skriva under.

Andra bloggar om: HBT, homosexuella i Irak, Irak, homosexuallitet, homofobi, politik, samhälle, vällden

Tillsammans

idag tackar jag
för varje dag
vi vaknar tillsammans

© Iréne Svensson Räisänen

ps. Den här dikten skrev jag till Tuulikki, min fru, då vi firade 25 år sedan vi möttes första gången. Vilket inföll den 9 augusti 2009.

Andra bloggar om: dikt, dikter, lyrik, poesi, kärleksdikt, kärleksdikter, kärlek, jubileum, årsdag