Det tar vanligen en timme för mig att ta mig mellan Kvicksund utanför Eskilstuna och Södertälje. Med bil. Om jag åker med det betydligt miljövänligare tåget tar det i värsta fall fem och en halv timme.
Nu var det varken för att låta bli att bidra till växthuseffekten eller för att spara diesel som jag företog mig den resan. Det var dags att lämna in husbilen på service i Tumbo. Vilket jag och frugan gjorde igår. Efter att ha lämnat in nycklarna i verkstan greppade vi stavarna för en timmes promenad till tåget i Kvicksund. Framme efter den taktfasta gångturen i lätt regn upptäckte vi att tåget skulle gå om en 1 timme och 26 minuter.
Två kaffekoppar och ett Aftonblad senare satt vi äntligen på tåget. Under dom sju minuter resan tog till Eskilstuna fick vi av konduktören veta att tåget till Södertälje Syd skulle gå två minuter innan vi skulle vara framme.
– Men har ni tur är det försenat.
Tur hade vi inte. Det var bara att vänta 55 minuter på nästa tåg som visade sig vara en av dom nya dubbeldäckarna. En trevlig bekantskap i sig, men vi det här laget började resan kännas lång och mitt tålamod kort. Inte blev det bättre av att det vid framkomsten vid Södertälje Syd visade sig att vi skulle få vänta en timmer och fem minuter på pendeltåget till Södertälje Central.
Som tur var fick jag ögonen på en skärm som sa att nästa buss till centralen skulle gå om fem minuter. Utan att ha en aning om varifrån bussen gick rusade vi mot utgången, ut och fick just syn på busshållspaltsen då bussen körde fram. Denna gång hade vi turen på vår sida.
Framme vid Södertälje Central hade vår anknytningsbuss just gått så det vara bara vänta ytterliggare 2o minuter på nästa. Väl hemma, efter drygt fem timmar, var det svårt att känna hemkomstens glädje då vi ska göra om samma resa idag fast åt andra hållet. Efter en titt i tidtabellen insåg jag snabbt att restiden inte kommer att bli mycket kortare trots att det idag är vardag.
Blogline
HBTQ-tjejer
Kommentarer